Ja nu har det hänt.... jag har gjort slut med min förra, ja han som jag lovorda så mycket, han som jag sa att ajg älskade så... men nu vet jag att det bara var för ren vana... För nu vet jag verkligen vad riktig ren kärlek är...

det är nått som han o jag aldrig haft, men det som Elias ger mig o det som jag så gärna vill ge honom... Det är obeskriv bart!!!!




Han har tagit fram något i mig som jag inte riktigt viste fans. Han är så lik mig, sprallig o Lycklig

He is "Hakuna matata"

MissL

Jag måste bara få berättta en sak...

Jag är så himlans förtjust, ja rent ut sagt kär i en väldigt speciell kille! Han är den jag bryr mig mest om, han är den jag längtar mest efter. Han som har tagit mitt hjärta med charm. Jag vill bara ha honom nu!




Miss L

Det är ungefär vad jag känner. Att bara för att det är jul ska man ösa massor med pengar på paket som ska visa sin uppskattning till den man ger den till. Men varför bara nu, varför kan man inte ta denna uppskattnning i mindre doser och får det lite oftare. Nu så har jag lagt 800 kr bara sådär på killen, o jag vet att han har lagt typ 500 kr eller nått sånt på paket till mig. Känns som att han lika gärna hade kunnat köpt mig dessa pressenter och visat mig uppskattning lite då och då ist. Typ som när vi firat den 20:e varje månad, eller halvår, års förhållande och förlovning. Men nej då, inget sånt då.
  En kvinna vill ha uppskattning från sin man i form av lite pressenter då och då, kanske en ros eller två. Nej för att det ska händå måste det verkligen vara nått extremt som har hänt eller händer.
  Jag försöker köpa honom små pressenter då o då, visa honom att jag tänker på honom, att jag verkligen vill att han sak känna sig uppskattad. Och ibland gör jag bara det som en pik till honom, försöka få honom att förstå att jag kanske väntar mig nått liknande tillbaka. Men jag väntar förgäves på det.
  Visst små saker gör vi båda till varandra hela tiden som visar på uppskattning, typ när vi handlar o så, bjuder varandra på saker kanske. Pussar är oxå ett sätt att visa att man verkligen gillar någon. Och jag älskar hans spontanitet att pussa mig jämt. Det är en sak man inte alltid tänker på men får inte glömma. Man ska jue vara nöjd att bara ha någon, men ibland känns det lite... ja färglöst eller vad man nu ska säga.



Men ska man visa sin uppskattning i pengar och saker?

Miss L

Ja det är inte något man vill påminnas om, man vill bara glömma o gå vidare. Men det går inte, för det är en sån stark händelse och man har blivit så grymt sårad och sviken.
   Jag har inte tagit p-piller nu på ett tag då jag blev så påverkad av dem men ska ge dem ett försök till. Men varje gång jag ser dem, tar en tablett så blir jag påmind.

Men jag älskar den mannen så grymt mycket. Han är verkligen mitt allt! Jag ryser fortfarande när han kysser mig... Jag vill verkligen att det ska hålla mellan oss!!! Jag kämpar verkligen för att det ska bli bra den här gången. Jag lägger ner massor med tid och energi nu på honom.

Men är det okey att vara otrogen och gå vidare i ett förhållande. Ska man berätta för sin partner eller ska man hålla tyst om det? Vad mår man bäst av?
Jag tror att om kärleken är ändå stark så kan man gå vidare och bli ändå starkare. Men det kan verkigen förstöra ett förhållande och man går skillda vägar... Man blir verklign sårad av en sådan handling... Det är något som sätter sina spår i resten av livet...

detta är ett känsligt ämne att prata om, men det existerar jue, mer än vad man tror...

Miss L

ÅH vad mår dåligt. När jag inte har något att göra, när jag inte måste koncentrera mig på något viktigt så flyger mina tankar iväg till mannen i mitt liv. Tårar rullar ner för mina kinder och jag känner ingen livslust längre. Det är som att äta godis utan att känna sötman, då är det ingen ide att äta godiset.
  Jag älskar den grabben. Han är allt jag vill ha, den mitt hjärta slår för, kommer alltid att slå för. Visst jag kan bli så arg på han ibland, tröttna på han och till och med hata honom, men det vara bara en kort stund, kanske till och med i någon minut men sen så kommer kännslorna tillbaka och jag känner bara en saknad och älskar honom över allt annat på denna jord. Men det är väll normalt att känna så?

Allt började i onsdags då jag fick ett mess från honom att han har funderat ett tag på nu att vi kanske borde ta ett break. Det har legat i luften länge. Messet var långt och vi bestämde att vi skulle träffas och prata om det på lördagen.
  Dagarna släpade sig förbi och jag mådde jätte dåligt. Jag var så grymt lessen och arg på mig själv, arg för att jag inte försökt mer i förhållandet, gjort det mer romantiskt, hittat på saker och åkt på utflykter. Arg för att jag inte alltid hållt humöret uppe när jag varit med honom, För att jag helt enkelt inte alltid var den perfekta flickvännen som alltid gjorde allt för honom, precis som jag var i början på förhållandet.

Lördagen var hemsk. Vi träffades på ett cafe vid centralen. Jag kom lite tidigt, så jag beställde en latte, saffransmuffins och en dricka till honom. Satte mig ner och väntade i ca 10 min som kändes som en evighet på att han skulle komma. Jag hade så ont i magen, var så rädd och nervös, så lessen.
  Det räkte med att se honom för att jag skulle känna tårarna bränna i ögonen, men jag tvingade tillbaka dem och tvingade mig själv att le. Ett snett leende som sä'kert bara såg helt fel ut. Vi sa egentligen inte så mycket. Men vi kom fram till hur det kommer bli i framtiden och att den 23:e träffas vi igen. Sen så gick vi runt lite i gallerian och på julmarknaden på sergelstorg. Skiljdes efter en lång kram och några tårar.

Nu när jag sitter här, en måndag, början på veckan så känns allt så trist. Ser ingen glädje i livet. Ibland så känns allt så hopplöst, ibland känns det som att det kommer gå bra, att det bara är en period nu som behövs gå igenom. Men det är väll lite extra jobbigt nu när det är juletid oxå.

Men jag kommer att vänta. Jag kommer att mogna, kommer att ta lärdom av mina misstag och bli en bättre flickvän. Men det är inte så mycket jag kan göra om inte de rätta kännslorna finns där. Men det är inte som i början av ett förhållande, då man är förälskad. Allt är nytt, spännande och helt underbart. Sen blir man kär och förälskelsens tid är över, verkligheten och vardagen kommer in i förhållandet och man försöker att lära sig att leva med det. efter det sen så kommer en trygghet i förhållandet. Ett lugn och det stormiga förälskelsen är över. Man ska kunna känna sig trygg, lugn och njuta av sitt förhållande. Men man får inte glömma bort att ett förhållande måste vårdas som en blomma för att blomstra och leva vidare. Man måste se till att man inte bara fortsätter att trampa runt i samma spår, utan vågar att gå nya vägar, hitta på saker och gå på äventyr, ävenfast man har varit ihop så länge. Då är det än viktigare att man tar hand om förhållandet. Och det tror jag att vi har missat lite...

Det är tack vara Carro min ängel som jag klarar av det här. Hon får mig att leva vidare, att även om jag inte känner sötman i livet så får hon mig att känna den för en stund.

TACK BABE!

Miss L

Hoppas att vi oxå får uppleva det här, jag och min älskling

Miss L

 

Bara för att ajg fick rysningar genom hela kroppen när jag hörde låten

Godmorgon!

Idag börjar man inte förrens efter lunch med ett tråkigt prov, men sitter redan i skolan. Inte för att ajg behöver plugga. Men jag sov hos pojken min inatt och han började påå sitt jobb redan vid 8 så jag gick upp med honom och höll honom sällskap. Är jag inte en underbar flickvän *Blink blink*.

Anledningen för att jag sov hos honom var att jag ville ordna en romantisk kväll för honom. vi hade det lite jobbigt uinder helgen och jag ville verkligen visa för honom att han betyder allt för mig. (som att han inte redan viste det )
Men jag bestämde mig att jag skulle ute i vintermörkret duka upp med massor med tända ljus, två rosor och varm choklad på en vit filt med rosor på. Han jobbade till tio så han visste inte vad jag planerade. Men romantiskt blev det. Men tårar föll när vi satt där sent på kvällen och höll om varandra.

Jag skulle ha fotat det, jag ångrar att jag inte fotade det. Men jag får ha det i mitt hjärta.



En sång som verkligen har satt sig i mitt hjärta. Videon kunde jag inte låta bli. Sailor moon var min idol när jag var yngre. Jag drömde att jag en dag skulle bli som henne. Ha hennes kropp, hennes energi och hennes drömprins som hon delade öde med. Jag är lite där nu. Det dröjde bara ca 4 år innan jag kom dit som Sailor Moon var när hon var 14. Är han min Momor, min prins som jag kommer älska hela livet?

Säga vad man vill om manga och sailor moon, men den var bra och jag drogs med i denna fantasi värld när jag var ca 10 år. Hon var då min verklighetsflykt.

Sailor Moon +Rosen=Miss L +Honom

Alla vi människor har våra hemligheter. Saker och ting som vi inte berättar för någon, nått som är så personligt som man inte vill att någon annan ska veta. Men ändå känner vi en längtan att berätta det för någon, någon som vi litar på att det inte ska komma vidare. Men berättar vi det för någon är det inte längre en personlig hemlighet. Berättar vi för någon så har den personen sedan en hemlighet som den måste bära inom sig. Och hur har du tänkt att denna person ska kunna bära den här hemligheten inom sig om inte äns du kunde det?

Men varför har vi denna längtan att berätta det för någon? Varför måste någon annan veta om det? Det är jue min hemlighet, min ensak. Men jag vill jue dela med mig av mina bekymmer, mina glädeämnen, mina upplevelser med någon annan, ävenfast att de är så privata att man inte borde säga något. 
 
Men säger jag det till någon så kan jag med många % sannolikhet veta att et kommer spridas vidare. det här handlar inte om att man inte kan känna tillit till någon, utan att människan är av natur sådan. får vi reda på något som är hemligt är även detta makt. Jag kan välja att berätta det vidare och då ha makt över hemligheten. Eller så väljer jag att inte föra det vidare utan håller mitt löfte. Men vem kan hålla en hemlighet i evigheter?  
  Fast det beror lite på vad det är förstås. Men jag menar lite större hemligeter, tex brott, kärleksproblem, personliga problem mm.

Men för att lyckas att hålla sina hemligheter inom sig så gör måna som  jag, skriver dagbok, blogg mm. Jag skulle spricka om jag inte fick skriva ner mina tankar och saker som händer i mitt liv. På det här sättet så kan jag hålla de allra hemligaste sakerna privat.

Men jag önskar att jag fick som "Sabrina tånårshäxan" fick, en dag där hon kunde berätta sina hemligheter för någon och sedan få reda på ur denne reagerar på det, men att det sen försvann. Att bara få berätta det men att sedan veta att denne inte kommer minnas det. Alla har vi ett behov att prata ur oss.

Har jag några hemligheter då?
Jo det har jag. Några stycken från min bardom som jag inte skulle berätta för någon. En del saker har jag väll kunnat berätta för en nära person och står för det. Sen har jag såklart andra hemligheter men det kommer oxå komma dagar för dem att komma ut.

Att prata ur sig mår man bra av

Miss L

Den här låten beskriver så bra hur jag känner det. Jag älskar verkligen pin pojke, ingen annan är som han och jag kommer aldrig hitta någon som han. Han är så helt otroligt... obeskrivbar....






Men som jag skrev tidigare så är det lite upp och ner med oss.

Dessutom så är det inte lätt att vara 18 år och inte singel när man går ut och festar. Jag älskar att träffa nya människor. Men på krogen vet jag att många kan bli lite väl intima ibland, så då är det svårt när man har pojke. Man kan inte vara så intim som man önskat utan att man skulle känna ångest och skuld. Jag vill vara fri, leva livet, vara ung, Men samtidigt vill jag inte förlora min stora kärlek. Mitt o killens förhållande är så serriöst, som om vi var över 25 och allvarligt planerar att gifta oss. Ibland är det jobbigt men samtidigt är det så skönt att vara i ett sånt förhållande, veta att båda menar allvar. Är kul att prata om en gemensam framtid o vad man vll göra.
   Jag älskar honom det gör jag men det e så svårt att vara "ung, sexig och inte singel". Man kan väll säga att jag inte riktigt han "leka av" mig innan jag träffade mannen i mitt liv.
Men vad är viktigast, att leka med andra, bli såradd, såra andra, eller att ha en trygg famn som alltid finns där för en? Veta att man har en som älskar en o inte bara är ute efter sex?

När jag väger fördelar och nackdelar med att vara singel eller inte så väger ändå att ha ett förhållande tyngre. Att ha den där kärleken är sååå underbar. Även om det kan vara jobbigt ibland så är det ändå skönt. Att vara kär och veta att man är älskad av den man älskar är helt fantastiskt. 
  Det man inte har vill man ha, o när man har det uppskattar man inte det. Det är när man uppskattar det som man inser att man inte alltid vill ha det man inte har, utan uppskattar det man redan har. Tror att jag är lite dålig på att uppskatta det jag har. Men att jag börjar uppskatta det mer och mer.

Miss L

Ja här sitter man natten mot söndagen o kan inte sova, drömmer bara massor med mardrömmar om att pojken min är otrogen o att vi gör slut. Detta är på grund av att han har varit ute ikväll med någon tjej från hans jobb. Jag fick inte följa med honom ut heller...

Jag har haft det skit tråkigt. Kom hem från jobbet halv 8 och ville hitta på nått men orkade inte titta på film eller så då jag skulle somnat. Det var nämligen meningen att jag skulle åkt på filmkväll med rover scouterna, men jag kände att det inte skulle funkat.
   Hade hellre gått ut o dansat, då skulle jag blivit piggare. Men hade jag någon att gå ut med då? Nej jag hade jue inte det, inte ens min pojke som skulle ut....

Så jag fick sitta här hemma, hamna framför datorn o tittade lite på tv. Sen gick jag o la mig med tårar rinnandes ner för min kind för att försöka göra kvällen kortare genom att sova. Fy fan vilken rolig kväll...eller inte. Är ensam hemma oxå så det gjorde det hela inte bättre....

Sitter o funderar på om det här verkligen är bra. Att känna sån osäkerhet i ett förhållande. En sån otrygghet... Jag ska kunna lite på honom, känna att det bara är kul att han träffar människor o är social. Visst en viss svartsjuka får man väll känna, jag menar det är en man älskar det handlar om. Men jag känner inte en viss svartsjuka, jag mår rent ut sagt piss!!!
   Och det gör jag så fort jag inte kan vara 100% säker på vad han gör...vilket är ofta...

Vad ska jag göra?
Kommer jag klara av det här förhållandet?
Hur mår jag egentligen i det, kommer jag må bättre om jag gör slut?
Eller kommer jag må sämre?
Kommer det att bli bättre?

Ge mig syrka, vill inte vara svag...

Miss L