Saknad...
Min andra hälft har försvunnit, ja han är borta. det märks verkligen att han är min andra hälft. Jag trivs så bra med han. Vi pratade igår kväll och vi båda känner oss så trygga med varandra att vi vill skriva på kontrakt till en lägenhet så fort vi hittar en bra. Det innebär att det kan hända idag, det kan hända om två månader. Men tanken är att vi ska flytta in den första augusti. För då har vi bott i Elias studentlya ca 1 månad gratis och innan dess så har han varit här i 3 veckor.
Så from den 3 juni så är vi tillsammans 24/7, det är då distansförhållandet tar slut och vi börjar mer och mer närma oss sambos! Ja, direkt från ett distans förhållande i 5 månader till sambos. Men vad ska vi göra, han bor i Göteborg och jag här. Han kom in i vintras på Göteborgs universitet på en 3,5 årig utb. och han trivs där. Jag går ut gymnasiet här och har ett jobb som jag inte har några problem att sluta ifrån. Det betyder att jag inte har något sådan detalj som håller mig kvar här. Det jag har här är min familj, Carro +Danne och Anna som är mina närmaste vänner. Men Anna ska nog flytta till Danmark när tiden är mogen, så hon försvinner också. Carro min älskade Carro, vi kommer att hålla kontakten! Kom ihåg vad vi sa Carro, vi skulle bli med barn tillsammans;) (Eller var det samtidigt?)
Så de är det som verkligen håller mig kvar här, visst det finns så mycket mer än bara det som gör att jag kan sjunga "Stockholm i mitt hjärta". Men min familj, och mitt förflutna kommer alltid vara här, min grund som jag byggt mitt liv på finns här så jag kommer alltid vilja återvända hit igen. Men då kanske man bara kommer som besökare och inte bosökare. (haha måste säga att den faktiskt blev bra)
Men tyvärr så finns det också sånt som gör att jag gärna vill här ifrån, som gör att jag vill fly och flytta. Stockholm har så mycket stress och ohälsosamma effekter som jag inte vill utsätta min kropp för samt mitt framtida barn. Dessutom så finns det så mycket som jag bara vill lämna bakom mig här, sånt som jag bara vill glömma och gömma. Jag är helt enkelt klar med det här livet här, klar med det här kapitlet och redo att börja ett nytt. Tyvärr så finns det så mycket här som gör att jag inte vill stanna. Mycket handlar om att det finns många ytliga människor och omogna i min närhet, tyvärr.
Jag känner att jag vill börja om, jag vill starta ett nytt liv. Jag är redo. Jag har redan börjat. Jag har en underbar pojkvän där nere, jag har träffat hans närmaste kompisar och de är hel goa, ett par liksom jag och Elias och en underbart härlig tjej som föll mig i smaken direkt, förstår att Elias gillar henne. Så jag tro inte att jag kommer ha problem att hitta nya vänner och bekanta där nere. Dessutom så har jag redan ett jobb där nere på en Coop Nära, har kontrakt över sommaren, sen så har jag ett säkert extra jobb där så att jag kan få in lite extra slantar även på hösten. Jag har även sökt in på Universitetet där på två linjer. Så nu är det bara att hoppas på att jag kommer in på den första, lite osäkert om jag kommer att göra det, men den andra kommer jag komma in på. Så jag har redan börjat mitt liv nere i Göteborg.
Jag längtar... tre veckor som håller mig kvar här, sen är jag fri!
Så from den 3 juni så är vi tillsammans 24/7, det är då distansförhållandet tar slut och vi börjar mer och mer närma oss sambos! Ja, direkt från ett distans förhållande i 5 månader till sambos. Men vad ska vi göra, han bor i Göteborg och jag här. Han kom in i vintras på Göteborgs universitet på en 3,5 årig utb. och han trivs där. Jag går ut gymnasiet här och har ett jobb som jag inte har några problem att sluta ifrån. Det betyder att jag inte har något sådan detalj som håller mig kvar här. Det jag har här är min familj, Carro +Danne och Anna som är mina närmaste vänner. Men Anna ska nog flytta till Danmark när tiden är mogen, så hon försvinner också. Carro min älskade Carro, vi kommer att hålla kontakten! Kom ihåg vad vi sa Carro, vi skulle bli med barn tillsammans;) (Eller var det samtidigt?)
Så de är det som verkligen håller mig kvar här, visst det finns så mycket mer än bara det som gör att jag kan sjunga "Stockholm i mitt hjärta". Men min familj, och mitt förflutna kommer alltid vara här, min grund som jag byggt mitt liv på finns här så jag kommer alltid vilja återvända hit igen. Men då kanske man bara kommer som besökare och inte bosökare. (haha måste säga att den faktiskt blev bra)
Men tyvärr så finns det också sånt som gör att jag gärna vill här ifrån, som gör att jag vill fly och flytta. Stockholm har så mycket stress och ohälsosamma effekter som jag inte vill utsätta min kropp för samt mitt framtida barn. Dessutom så finns det så mycket som jag bara vill lämna bakom mig här, sånt som jag bara vill glömma och gömma. Jag är helt enkelt klar med det här livet här, klar med det här kapitlet och redo att börja ett nytt. Tyvärr så finns det så mycket här som gör att jag inte vill stanna. Mycket handlar om att det finns många ytliga människor och omogna i min närhet, tyvärr.
Jag känner att jag vill börja om, jag vill starta ett nytt liv. Jag är redo. Jag har redan börjat. Jag har en underbar pojkvän där nere, jag har träffat hans närmaste kompisar och de är hel goa, ett par liksom jag och Elias och en underbart härlig tjej som föll mig i smaken direkt, förstår att Elias gillar henne. Så jag tro inte att jag kommer ha problem att hitta nya vänner och bekanta där nere. Dessutom så har jag redan ett jobb där nere på en Coop Nära, har kontrakt över sommaren, sen så har jag ett säkert extra jobb där så att jag kan få in lite extra slantar även på hösten. Jag har även sökt in på Universitetet där på två linjer. Så nu är det bara att hoppas på att jag kommer in på den första, lite osäkert om jag kommer att göra det, men den andra kommer jag komma in på. Så jag har redan börjat mitt liv nere i Göteborg.
Jag längtar... tre veckor som håller mig kvar här, sen är jag fri!
Kommentarer
Trackback