Ja synen är typ 80% av de intryck vi får. Därför är det ofta första intrycket av någon det man ser, sen det man hör av personen och känner. Men något som man verkligen inte tänker på är doften!

Men det är ändå doften som inehåller mest information om den människan man har framför sig. Då menar jag inte vilken parfym man har på sig eller så. Utan all naturell! För i den dofr som vi utsöndrar finns det massor med information om oss som hjärnan tar upp omedvetet. Man känner inte någon lukt medvetet men om man gillar personen så vet man att man tyckte om det som avsöndrades. Informationen i doften är tex vad för imunsystem man har och annat som har med DNA och sånt att göra. Så när man har hittat sin riktiga soulmate så har man hittat de motsvarigheter som stämmer bra överrens med ens egna DNA och så vidare. Den möjliga partner har egenskaper som man själv saknar och som man själv vill förstärka!

Den kvällen som jag träffade Elias för första gågnen så hade varken han eller jag parfym på oss. Vi gillade det vi såg hos varandra, vi gillade det vi hörde och när vi stog nära och pratade första gången så stog vi nära och kunde känna varandras dofter (omedvetet) och då ländes det rätt redan från första ögonkastet och första intrycken!

Och det mina kära läsare gör det fortfarande, över 1 månad efter att vi träffats första gången, snart en månads förhållande. Och det känns bara bättre och bättre!!

JAG ÄLSKAR DEN MANNEN!!!

Önskar, önskar...

  Herre gud vad nervös jag var. Den natten, natten innan vi skulle få träffas igen, kunde jag verkligen inte sova. Vad skulle det hända när vi stod där vid Centralen, skulle allt plötsligt bara kännas fel, att detta var ett misstag? Skulle han ångra sig, säga att han tog fel och ville bara åka hem igen. Eller skulle allt bara kännas så rätt, skulle vi stå där och låta tårar rinna ner för våra kinder för att vi är så lyckliga och allt känns så bra. Jag låg där ensam i min stora säng. Tankarna flög fram och tillbaka. Hade jag gjort rätt att lämna Björn, har jag verkligen känslor för den här killen. Fan jag hade bara träffat honom en kväll. Alla mina känslor bygger på den kvällen. Kunde det vara kärlek första ögonkastet, existerar sånt i verkligheten? Och kunde det verkligen hända mellan honom och mig?

   Jag och Carro hade bestämt att vi skulle gå på bio den kvällen med våra pojkar, ett bra sätt att starta en tid där man skulle umgås ett tag. Så man kan säga att det blev en "par date".

   Så jag hade bokade biljetter kvällen före för att sedan hämta ut dem när jag skulle åka in och möta Elias vid Centralen. Han skulle vara här lite över fem den 27 december, så jag åkte in så att jag hade ca en timme på mig att fixa biljetterna och sedan möta honom. Dessutom så skulle jag ordna ett veckobusskort åt honom. Så att han skulle ha något att åka på från början så ha skulle vara här ca en vecka.
   På tåget in var jag så nervös, hade inte kunnat äta något på hela dagen. Tänkte på honom hela tiden och åter igen s försökte jag minnas honom från den kvällen. Försökte minnas den känsla jag hade haft då. Skulle jag verkligen återfå den känslan igen för honom. Men hade jag inte fått fjärilar i magen varje gång jag pratat med honom i telefonen? Hade jag inte studsat omkring från den första dagen jag träffade honom, så fort när jag tänkte på honom, började jag så inte att le? Jag tittade ner och log för mig själv, log ett änglalikt leende som inte kunde dö ut. Såg ut genom fönstret på tåget, såg inte det som for förbi så fort. Det enda jag såg var min spegelbild. En flicka som var så blyg, rodnande men så lycklig. Jag såg mig själv i ögonen, försökte förstå vad som kanske kunde hända, var den här kärlekssagan var på väg att ta vägen. Den kunde ta slut här, redan idag, men den skulle kunna fortsätta i en livstid. Snart så skulle jag verkligen få reda på vad mina känslor var för honom. Snart så skulle jag få träffa honom igen, den mest underbara människa jag någonsin mött. Nu skulle jag åtminstone ha 1 ½ timme på mig att ordna med biljetterna och hans busskort innan han skulle komma.
   Men jag bestämde mig för att ringa honom för att höra hur långt han hade kommit. Då började han närma sig Södertälje. Han var redan i Södertälje och jag visste att där ifrån tar det inte mer än 40 min in till stan. Han var jätte tidig! Nu fick jag brott. Jag skyndande mig först till SL-Center för att ordna med hans busskort. Såklart så var det kö där. Tiden gick helt plötsligt väldigt fort men kön gick desto långsammare. Tillslut var det min tur och jag kunde äntligen efter lite missförstånd med mannen i luckan lämna det stället för att sedan skynda mig till Hötorget och biograferna där för att köpa biljetterna. Jag gick fort och tänkte inte ett dugg på min mobil. Ville inte titta på klockan för att inse hur lite tid jag hade på mig. Nu var så jag stressad. För jag ville inte komma för sent, ville inte att han skulle vänta. Jag ville att det skulle bli det perfekta mötet, det så romantiska mötet jag hade sett i mina tankar och som jag hade återupprepat i tanken gång på gång. Ville verkligen stå där och se honom kliva av bussen, rusa fram till honom, kasta mig i hans armar (om allt skulle kännas rätt det vill säga) och låta lyckan välla över mig, låta tårarna komma. Så jag ökade på stegen ytterligare och kom tillslut fram till biografen. Som tur var så var det inte många människor där. Det var bara en före mig i kön så här gick det mycket snabbare. Tittade fort på en klocka där och insåg att han kunde vara här vilken sekund som helst! Så nu var det bara att skynda sig på och hinna med att sätta mina planer i verket, att förverkliga min dröm jag hade.

   Jag kom fram till central busstationen och mina ögon letade bara på skärmarna efter ankommande bussar, för att hitta om det stod nått om hans buss. Jag gick så snabbt, såg inte världen omkring mig, allt bara rusade förbi mig. Men plötsligt hörde jag en hög och charmig busvissling. Jag tittade åt det hållet därifrån det kom, nyfiken på om det var mig visslingen var ämnad, vilket jag inte trodde, men var ändå nyfiken. Såg att det satt en söt pojke där på muren snett bredvid en pelare och tittade på mig. För stressad för att bry mig om att jag fått en vissling så tog jag ett steg till förbi pelaren. Allt gick så fort, fast ändå långsamt. För efter att jag gav honom en hastig blick, efter att jag fick ta in det jag såg, insåg jag att det var Elias som satt där bakom pelaren. Jag tvärstannade och tog ett steg bakåt för att verkligen försäkra mig om att det var han. Jag hade bara sett honom en kväll innan och på några bilder. Men just där och då såg jag inte några bilder av honom i huvudet. Jag tittade på honom och insåg att han var snyggare än vad jag mindes honom. Insåg verkligen att det var han som satt där. Den manen som stod framför mig nu tog mig i sin famn, och allt kändes så rätt. Allt gick så fort, för plötsligt stod jag där i hans famn och kände hur allt plötsligt inte hade någon betydelse. Just där och då var det bara han och jag.
"Hej" viskade Elias i mitt öra. Med stämband som inte ville lyda mumlade jag fram nått som skulle låta som hej. Han suckade mjukt och sa "Det här är precis vad jag vill". Vid dessa ord försvann verkligen alla farhågor om att han inte skulle tycka om mig, att han bara skulle vända på klackarna och gå. Där stod vi och höll om varandra. Men så tittade han på mig, tittade på mig med sådana ögon för en sekund där han frågade med ögonen om det var okey, okey att kyssa mig. Jag ville inget hellre än att få kyssa hans underbara läppar igen. Så mina ögon lös av åtrå, av vilja, så han böjde sig fram för att kyssa mina läppar försiktigt. Först med en lätt snudd, fortsatte sedan med den mest underbaraste kyss jag varit med om. Där stod vi, helt omedvetna om världen omkring oss. Hade ingen koll på tid och rum, det var bara vi där och då, ingen annan. Det var den här mannen som mitt hjärta ville ha. Kände redan då att den här veckan skulle bli den underbaraste i mitt liv!

Ja vad ska jag säga, jag älskar mig själv!

Snygg, sexig och (inte) singel!

Miss L

God kväll Bloggen, o kära läsare.

Jag borde egentligen plugga, men känner att jag bara måste få skriva av mig lite. Annars så skulle mitt hjärta att spricka. Måste få ur mig lite kännslor här och nu!

Först ska jag börja med min allra bästa vän, Carro. När hon kom in i mitt liv så började verkligen det röra på sig. Så mycket har hänt på så kort tid med henne. Det hon och jag delar, så mycket som vi har gemensam gör att vi har så grymt kul tillsammans!
   Hon har fart och fläckt, attityd och en väldigt stark vilja. Men samtidigt så har hon båda fötterna på jorden, men  hon vågar leva livet oxå! Jag älskar verkligen den tjejen så grymt mycket! Men så är det med vissa att man inte kan ta det som jag och hon har. Vissa personer klarar inte av den starka glöd som vi har, tyvär är det så och det har jag fått erfara några gånger. Men desto fler känner sig dragna till oss och ser oss for dem vi är. Riktiga prtypinglor! 
  

Byta vänner? EEH JA!

Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

du, jag har funderat på en sak

Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

okaj?

.Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

skulle inte du och linda kunna vänta med att gå på erotikmässan tills i vår? Den kommer ju två gånger per år och då kan ju både jag o anna följa med skulle vara roligt om alla vi 4 kunde gå första gången tillsammans

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Men vi drar ju igen sen

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Där tröttnar man aldrig

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

alla mina vänner ska typ dit, så jag vill också gå.

.Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

men du fattar inte gud vad uttjatad den repliken är "alla mina vänner ska gå ju".. nej, jag ska inte gå. jag trodde jag var din bästa vän och detta betyder mycket för mig. jag kan inte hänga med ut på alla krogar som du och linda drar på men erotikmässan skulle betyda väldigt mkt för mig om ni kunde vänta med så vi kunde göra ngt tillsammans för en gångs skull.. asså då menar jag alla 4

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Ja, men ärligt talat så vet jag att du inte hade väntat. För mig känns det också frustrerande att du inte är 18. Men jag vill inte avstå allt, vilket du inte heller hade.

.Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

jag hade väntat på min allra bästa vän, om du sa att det betyder världen för dig.. och jag ber dig inte att avstå från allt, bara en sak

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Fast vad gör det dig lyckligare om jag avstår och sitter hemma och har tråkigt stället. För mig är det lika speciellt alla gånger. Nu är jag 18 och då vill man verkligen göra allt man inte fått tidigare. Linda har bokat biljetter och vi har redan planerat allt. Sen kan man göra om det, och ha minst lika kul.

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Så om vi är bästa vänner kan vi unna varandra det, tycker jag

.Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

jag skulle be linda att avstå oxå men ni verkar ju ha blivit bästa vänner nu och glömt bort mig, båda två. Och kom inte med det där snackat "vi kan inte rå för att du inte är 18". Nej, men när var senaste gången du var hemma hos mig? typ förra sommaren? Linda har btw aldrig vart hemma hos mig varför blir det aldrig av att ni kommer när vi bestämt tjejkväll hemma hos mig?

.Lil' Fab. Christoffer Kovács säger:

Jo så är det faktiskt, du är inte 18. Hade du varit det så hade det varit roligare, men nu är du inte 18. Tråkigt, men jag kan ju inte påverka det, hur mycket man än vill. Du måste förstå att det är jobbigt att åka från haninge till Tyresö. Både jag och linda jobbar på fritiden, vi tränar också PLUS att man har massvis med plugg. Sättet att koppla av blir då en utekväll eller erotikmässan ex

.Jenny^TM>>:: Rawr . säger:

no shit att det är jobbigt? det är jag som sitter o åker hela vägen till dig nästan varenda gång vi ska träffas. Det är lika långt för dig att åka in till stan som att åka hem till mig. Och jag jobbar oxå, jag har börjat träna och jag har oxå massa plugg! Men jag pallar mitt arsle till haninge endå och det kan du inte förneka!


Och sedan blockade jag henne... Jag blev så arg och ledsen på hur hon beteer sig.. Och sen har hon mage att skriva detta:
" Fy vad jag blir irriterad på dig. Jag förstår verkligen inte hur barnsligt omogen man får vara. Jag hoppas du en dag inser att det hela är ditt fel, för att du var så grymt svartsjuk. Jag tycker inte att du beter dig som någon som förtjänar min respekt. Du byter vänskapskrets bäst fan du vill, men du slutar upp med att bete dig såhär gentemot mig. Over and out!" på playahead.



Och som om det inte var allt, detta skrev jag till linda sedan:

Jenny^TM>>:: Dags att byta vänskapskrets? Till folk som är RIKTIGA vänner. säger:

jag vet att carro kommer skvallra till dig nu så lika bra att jag säger det själv. så får du tycka vad du vill om mig sen. Jag bad carro om att ni skulle vänta med att gå på erotikmässan tills i vår efterwom denkommer så pass ofta o jag tyckte att det skulle vara roligt om vi alla 4 kunde gå första gången tillsammans, för då har både jag o anna fyllt 18. men hon blev lack o vi börja bråka

.Jenny^TM>>:: Dags att byta vänskapskrets? Till folk som är RIKTIGA vänner. säger:

så nu får du tycka som du vill.

Miss L <3 Nallen --> I hate that I Love you säger:joi men jag vill gå nu, så e det bara, sen kommer jag vilja gå sen igen det e väll bra om några av oss har lite erfarenheter =)

.Jenny^TM>>:: Dags att byta vänskapskrets? Till folk som är RIKTIGA vänner. säger:

jag visste att du skulle säga något i stil med det och jag tycker både du o carro har korkade bortförklaringar, så det verkar som om att jag får byta vänskapskrets helt asså .

Bloggat av Anna igår

funderingar....

Nu blir jag lessen Anna... Jag vill jue bara vara din vän, sen blir det så att man glider ifrån varandra i mognad och annat sofräsh... Annat tar tid, skol, jobb, pojke o så. Man försöker få ihop det med vänner men det är inte lätt. Jag o Carro har hittat varandra då hon började oxå träna på friskis o så pratar vi där o kommer överräns om att träffas o så.

Har inte jag försökt ringa dig flera gånger, har jag inte frågat dig om vi ska träffas, har inte jag försökt prata med dig på msn?
Jag har försökt anna, men det är du som inte vill. Så få inte det här attverka som att det är jag som skiter i dig! För vem är det som i flera år har ignorerat vem!? Vem var det som
bara började skita i en för några år sedan!? Vem var det då som sårade vem!? Jag grät så mycket på grund av att du sket i mig, ville bara ha dig nära. Men då bettyde man inget. Sen så helt plötsligt för inte så länge sedan så ville du umgås med mig igen. Jag blev lycklig då! Men det gled liksom ut i sanden. jag skulle få ihop mitt liv o ha tid för allt och alla. Sen e väll jag inte så jävla bra på att ta mitt feta arsle ut heller.

Men jag kan ova dig att det här inlägget som du skrev sårade mig riktigt mycket faktiskt!

jag har inte varit arg på dig, eller anklagat dig för nått, bara sagt att vi har vuxit iffrån varandra. Vi var bästa kompisar i 9:an. Sen spreds vi med gymnasiet o min linje var inte de enklaste. sen så träffade jag en pojke o ja, han tog massor med tid. Jag ångrar lite det, det gör jag. för han ville inte umgås med mina vänner. men men, gjort är gjort...

Men varför är det så viktigt att man måste stanna kvar vid att vara bästa vänner!? varför kan man inte bara bli väldigt goda vänner? kunna prata i tele, träffas o snacka lite skit ibland?

Anna jag har saknat dig, det har jag. Jag vill vara din vän, men vill du vara min vän?

Vi hade det jätte kul förr, varför kan vi inte skoja som då, varför kan vi inte bara träffas nån gång o bara snacka lite. Är jue så hemskt nyfiken på hur det går med dig o din dansk=) hur det e med pappsen o mammsen=)

Hoppas att ditt 2008 blir ett bra år! Puss

Anna gumman, du och jag för alltid! Jag nöjer mig inte med att vara "en god vän" till dig, utan jag ska vara din bästa vän, hela tiden, varje sekund, varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad och varje år. Jag nöjer mig inte med mindre.

Vi båda vet sanningen om allt som hänt, oavsett vad som sägs från andra.
Skola, pojkvän och träning är verkligen ingenting jag skulle dissa min bästa vän för. Det handlar om att prioritera och som vissa andra prioriterar jag mina vänner.

Tänkte bara säga det =). Ser fram emot krogen nästa fredag;). You rock girl! Älskar dig AnnaPanna :D.

Sorry, correction.

Det skulle stå:
"Det handlar om att prioritera och till sklillnad från vissa andra prioriterar jag mina vänner".

<3

De närmsta dagarna flög jag fram på lätta moln. Vi skickade varandra söta mess hela tiden. Känslorna steg för varje andetag jag tog. Vart skulle det här leda? Han bor i Kalmar och ska till Göteborg och studera. Jag har bara träffat honom i ca 4 timmar och jag känner såhär? Jag kan bara tänka på honom, får honom inte ur mina tankar. Vi börjar prata lite på msn, han skickar mig bilder på sig själv och en låt som han gjort. Jag blev bara mer förtjust i honom, ville bara veta mer om den här mystiska mannen som bara kom in i mitt liv på en kväll. Men hur långt skulle det här gå, vad var på väg att hända egentligen?

   Onsdagen efter att vi träffats, den 19 december, hade jag och Carro en tjejkväll. Vi bakade pizza och drack gott vin. Senare kom Danne, som Carro var minst lika förtjust i som jag var i Elias, dessutom så var de båda killarna bästa vänner precis som jag och Carro var. Vi hade det mysigt men jag kunde inte låta bli att tänka på Elias hela tiden. När jag fått i mig lite att dricka ville jag så gärna ringa och prata med honom. Men vågade jag? Nej, jag var så blyg, så nervös, men jag tog tillslut modet till mig, att messade honom. Jag frågade om man vågade ringa honom, och han svarade "att det är klart att man vågar!". Det var det som fick mig att trycka på ring på telefonen. Det samtalet var himmelskt! Jag kommer inte ihåg hur länge vi pratade men tiden flög iväg och plötsligt var klockan väldigt mycket.

   Detta satte spår i Elias tror jag.  För efter det här ville han bara veta mer vem jag var, vem den här mystiska kvinnan var som han inte kunde glömma. Han ville verkligen träffa mig igen. Så han bestämde sig för att åka upp till mig igen den 27 december. Jag blev så lycklig, jag fattade nog aldrig att det var sant, att detta kunde hända mig. Började då räkna dagar och insåg att det bara var 10 dagar kvar innan jag skulle få träffa denna mystiska man igen. Då fick jag massor med fjärilar i magen. Jag drömde mig bort, bort från det liv jag hade då. Försökte att minnas Elias från den kvällen, försökte verkligen minnas honom som han såg ut då. Hans ansikte med mandelformade bruna ögon som lyste av glädje och lycka, ett par ögon som jag verkligen inte kunde glömma, ville verkligen få se in i dessa ögon igen, som glittrade så som himlens alla stjärnor när han såg på mig. Ett ständigt leende spelades på han mjuka läppar, läppar smala men fylliga och med en tydlig Amorbåge och som bara lockade på att bli kyssta. Och hans krulliga svarta hår som ramade in hans vackra ansikte, med kraftiga käkar och väl skött skägg som följde hans käklinje. Hans chokladbruna hy och hans mjuka röst lockade retsamt att vilja utforska mer av hans välformade kropp som skvallrade om en vältränad kropp under kläderna. Åh gud vad jag drömde mig bort, kunde plötsligt inte se mig med någon annan än honom. För det var inte bara hans utseende som gjorde mig nyfiken på honom, utan även hans härliga personlighet. Han var sprallig och fylld med liv. Kunde skratta hjärtligt och älskade att skämta. Han utstrålade så mycket livslust och en sådan energi att man kände sig bara pigg att vara i närheten av honom, och att höra hans röst i telefonen. För efter det första samtalet blev det fler där vi låg och pratade i timmar. Jag ville bara veta mer och mer om den här mannen, vem var han, och hur han är som person. Jag kände bara att allt kändes så avslappnat när vi pratade med varandra, det var inget stelt och jobbigt. Allt bara flöt på som att vi hade känt varandra ett tag, förutom att vi upptäckte nya saker hela tiden om varandra. Jag kände mer och mer igen mig själv i honom. Allt han sa och berättade om, hur han var som person och så kände jag bara att han var så lik mig. En dag så frågade jag när han var född, jag visste att jag hade frågat det förut men var osäker. Fick då reda på att han var född den 17 april, vilket betyder att han var vädur liksom jag. Det förklarade så mycket varför han och jag var så lika. Kunde jag ha hittat min själsfrände? Var det meningen att det skulle bli han och jag?     

Men vad skulle jag göra nu. Jag är redan tillsammans med en pojke och är till och med förlovad med honom. Vi som skulle fira jul tillsammans, vi som skulle flytta till Gröndal den här våren. Men plötsligt så kändes allt det där så betydelselöst. Jag ville verkligen offra allt på Elias. Mitt förhållande med Björn kände jag att det var totalt slut nu. Jag har vetat om det väldigt länge, att vi inte riktigt trivdes med varandra men att jag ändå ville försöka. Men nu gick det inte längre, speciellt nu när jag hade fått såna starka känslor i en kille som jag bara träffat en gång. Kände då att det inte längre var kärlek mellan oss om något sånt här händer. Så jag bestämde mig då för att ta det steget nu att berätta för honom hur det låg till. Elias visste inget om att jag redan var i ett förhållande, inte heller om att jag tänkte göra slut med Björn för hans skull, för att hela mitt hjärta ropade Elias, och inte Björn längre. Det var länge sedan som det verkligen ropade Björn.

   Så jag åkte hem till Björn för att ta det med honom personligen och kunna vara där och verkligen visa vad jag känner. Känns så fel att ta något sånt här via telefon, sms eller msn. Vi satt hemma hos honom i hans nya lägenhet, en liten etta. Det tog lite tid innan jag vågade se honom i ögonen och säga det, "vi behöver prata". Till slut fick jag ur mig att jag fått väldigt starka känslor för en annan kille som jag bara träffat en gång. Jag berättade historien om hur vi träffades. Berättade att han inte bodde här i Stockholm och att han tänkte komma upp hit igen bara för att få träffa mig den 27 igen. Jag berättade även att jag inte viste då var det skulle leda med Elias, men jag kände att det inte var någon bra ide att fortsätta i det här förhållandet, för nu visste jag att mina känslor för Björn inte var det jag trodde. Annars så hade jag aldrig kysst Elias den första kvällen.

Redan från Första ögonkastet

Allt började egentligen redan i början av hösten. Jag började då prata om att jag kanske ville ta ett uppehåll med pojken för att få känna lite Space och inte ha så dåligt samvete när man är ute på krogen. Så jag tänkte lite på det och bara att berättat det för honom hur jag kände det gjorde att det kändes bättre, så det blev inget av med det. Det var väll lite samtidigt att känslorna började vackla, ett förhållande på 1 ½ år är långt. Dessutom har det hänt massor under den tiden, jag har blivit så otroligt sårad så många gånger och så besviken på honom. Jag började inse att han nog inte var min drömkille. Han är för olik mig, vi har inte alls samma förhållanden till familjeliv och socialt liv.

   Men efter att jag sa detta till honom satte det sig i huvudet på han. Så en dag i början i december så bestämde han sig för att vi skulle göra ett uppehåll. Jag blev förtvivlad, men det var nog inte på grund av att jag blev sårad för att jag var kär i honom. Nu i efterhand inser jag att det nog berodde på att jag bara var så van att ha honom nära. Att nu skulle jag inte ha någon att prata med eller messa.

   De första dagarna var tuffa. Men sen släppte det och jag hade ställt in mig på att det var ett uppehåll. Då mitt i stormen av ett förhållande som inte riktigt längre visste vad det skulle ta vägen, så händer det något som inte var planerat...

Jag och Carro hade bestämt att jag skulle följa med henne ut för att hon skulle få träffa en kille som hon hade blivit väldigt förtjust i på jobbet den 14 december. Nu hade de äntligen bestämt att de skulle träffas utanför jobbet på krogen och Carro ville ha med mig då. Hade redan bestämt att jag skulle sätta in instentions i håret (tjockt garn som är inflätat) i brunt, rött och lila den kvällen hos en kompis. Det tog längre tid än räknat och jag han bara med halva håret.

   Men sen var det iväg till Claras med Carro vid 10 tiden. Vi var där någon timme och väntade på Carros kille. Tydligen skulle han ha med sig några kompisar och de blev lite sena. Så jag och Carro gick ut för att röka och väntade där på dem.

   Plötsligt så ser jag att Carro får syn på någon och tittar efter vem det var, men inte föll mina ögon på den kille som Carro sprang fram till utan en kille lite längre bak. En mörkhyad man med finmejslade drag i ansiktet, mandelformade ögon som jag fastnade för direkt. Jag såg honom komma emot mig och direkt kände jag att jag rodna, hjärtat dunkade snabbare och jag kände mig bara så attraherad av honom direkt.
   När han kom fram var det till mig han gick till direkt, ingen annan tjej eller kille utan han hade sett mig lika fort som jag såg honom. I vanliga fall brukar jag vara blyg, rädd och inte våga gå fram till snygga killar för att starta ett samtal, men här var det inga problem. Allt kändes så avslappnat på en gång. Men jag hade ställt in mig på att denna nattens prins skulle ha lite invandrarbrytning så när han sa sitt första ord till mig så blev jag väldigt förvånad. Han pratade ren svenska, till och med bättre än vad jag pratar. Han hade en väldigt bra vokabulär dessutom. Men vi pratade lite och pressenterade oss för varandra och jag fick reda på att han hette Elias. Sen kom Carro och pressenterade sig och jag förstod att den mystiska prins jag mött var vän med Carros date, Danne. De hade ytterligare kompisar med sig som inte kom in på Claras så vi bestämde oss för att vi skulle dra till Toxic. Där brukar man kunna komma in utan några problem. Så vi fick promenera i ca 15 min för att ta oss dit och den var inte helt lugn. Det visade sig att deras kompisar var väldigt fulla och Elias fick agera gruppledare (vilket jag gillade jätte mycket med honom, att han hade ansvarskänsla) och hålla ihop gruppen. Men till slut så kom vi fram och alla kom in tack vara mig och Carro.

   Väl där inne så tar vi varsina drinkar och prata lite och jag känner mig bara mer och mer attraherad av Elias. Sen så bestämmer vi oss för att gå ner till dansgolvet och killarna går lite före mig och Carro. Men när jag kommer ner på dansgolvet och ser Elias stå och dansa faller jag  så för hans charm. Han log mot mig och förde sin kropp på ett sånt sätt som inte många killar kan. Jag gick fram till honom och började dansa, först på avstånd, men gled närmare och närmare honom. Till slut så dansade vi så där erotiskt nära och  kände hela tiden hur hela jag bara ville lära känna den här mannen mer och ville bara ha honom nära mig.

   Jag och Carro behövde prata lite utan killarna och vi gick då på toa. Där så sa hon något som fick mig att bestämma mig. Hon sa att jag och Elias passade bra ihop och hon nog hade sett att det hade skett ett klick mellan honom och mig. Dessa ord fick mig att våga hoppas på att mina känslor var rätt för honom. För något liknade hade jag aldrig känt för en kille förut.
   Men jag och Carro återvände till dansgolvet där killarna var och började dansa med dem igen. Den här gången var det nära direkt och plötsligt ser jag Carro och hennes date kyssas. Jag stod med ryggen mot Elias men vände upp huvudet mot honom och fan mig plötsligt kyssas med honom. En lång och helt underbar kyss som fick mig att flyga iväg långt bort, bort därifrån.

   Efter det sen så satte vi oss ner för att prata lite med varandra och lära känna varandra lite mer. Tiden flög förbi och plötsligt var det stängning. Vi var tvungna att dra oss hemåt och gick mot bussarna. Hela vägen dit och medans vi stod och väntade på bussarna så ville inte Elias skiljas från mig. Han skulle nämligen hem till Kalmar dagen efter, efter att varit i Stockholm sen i somras och arbetat på olika Caféer. Så det slutade med att killarna hoppade på samma buss som oss mot handen.
   Den bussresan var sagolik och jag kände en sån värme från Elias och så attraherad av honom var jag. Vi pratade och mös, flera gånger så fastnade vi i varandras ögon och drunknade i den ändlösa brun vi fan där. Han var så romantisk, så fantastiskt underbar och jag var så förälskad i den mannen redan från första ögonkastet.

   Men när jag väl klev av från bussen vågade jag inte hoppas. Jag var rädd för att det här var bara en "engångs" grej och att vi verkligen aldrig skulle träffa varandra igen. Men så efter några minuter fick jag ett sms som fick alla mina tvivel att försvinna. Som fick mitt hopp om att kanske detta inte bara var en engångs grej utan kunde vara mycket djupare än vad jag vågade tro.

"Jag kan inte se några stjärnor. Jag har just blivit bländad av den finaste jag någonsin sett. Kyssar i oändliga mängder över hela dig!"  

Detta var början på något underbart som skulle hända...