Jag fick plötsligt ett väldigt stort behöv av att blogga tidigare idag. K ände att ajg inte har bloggat ordentligt på att tag nu pga. att det inte har funkat. Men nu jävlar med en kopp kaffe och en snus i munnen ska jag väll lyckas bli av med min skrivorgasm som jag behöver få!

Ja jävlar vad gött det känns nu! Inte just för tillfället för att ajg får blogga och med mitt kaffe o snusen. (Okey jag snusar inte egentligen men just nu bara kände jag för det!) Utan för att jag börjar se ett slut på distansförhållandet! Elias har bokat sin sista resa upp hit till Sthlm den 3:e juni. Sen ska vi bara klura ut när vi ska åka ner till BGB Och boka våran resa dit utan returresa. Som det ser ut nu så ska vi vara kvar här uppe till efter midsommar, då päronen är på kreta i två veckor och vi har tillgång till bilen då! Dessutom så vill vi fira Midsommar ute på Vässarö! Det vore som en saga som blev sann! Fan vad underbart det skulle bli! Tänk er en riktig midsommar med allt som hör till FÖRUTOM spriten! Midsommarstång och stor ringdans kring den, bastubad och dans på logen, lägereld med sång och mys, bastubad mitt i natten med årets första dopp i havet. Är även midnattsmässa i kyrkan med massor av tända ljus, och midnattsbio! Allt är så himmlans mysigt!! Massor med lekar och spel! Allt är så himmla underbart! Jag vill!! ÖNSKA ÖNSKA!

JAg måste bara få avreagera mig lite. Lite kärlek måste jag få sprida. Jag får jue inte träffa min underbara Tussilago när jag vill... (Mitt nya smeknamn på Elias, Tussilago/Tusse. För på samma sätt som en tussilago sprider han väme och lycka när man ser honom. Han gör välden mer färgrik i den grå vardagen.) Så då kan jag inte avreagera mig på honom. All den kärlek som jag bär inom mig är så oändligt stor. Den kärlek jag känner för Elias går inté att beskriva med ord. Allt han är för mig, allt han betyder för mig. Det är så otroligt! Med honom har jag blivit lyckligare än någonsin!
Han är solstrålen i mitt liv, han är regnbågen med skatten, han är sommarregnet mot min kind, han är vårvinden som smeker lätt min kropp. Skrattet, lyckan och den oändliga glädjen som han skänker mig, oj vad jag älskar honom!

Nu har jag och han varit tillsammans i 3 månader, igår för tre månader sedan var det nyårsafton, den natten som vi verkligen bästemde oss för att våga ge det här en chans. För vi hade verkligen inte känt varandra länge, ett par dagar, typ 4!? Men allt kändes så rätt, så perfekt! Han hade kommit upp hit bara för att träffa den söta flickan (och otroligt heta och sexiga med för den delen) igen som han träffade på krogen den 14 december. En flicka på krogen precis som alla andra söta flickor, eller? Nej tydligen inte, det här var visst något speciellt redan från första ögonkastet! Så han bestämde sig för att chansa, för att våga, för att utforska, för att känna om det här verkligen var något som bara händer i sagornas värld. Kan det vara sant att kännslorna man kände under en kväll, kan stämma oxå nu?
Så under nyårs natten tog vi ett till hstigt steg, kanske utan att egentligen tänka efter, utan att egentligen veta om koncekvenserna av det hela. Jag frågade honom om det var vi två, om vi verkligen skulle försöka ge det här en chans. Trots att han skulle tillbax till Kalmar några dagar senare och sedan vidare till GBG för stt studera där i ca 4 år. När dagen kom då han skulle åka hem igen viste vi inte alls hur det skulle gå, så rädda att det vi just hittat skulle rinna ut i sanden pga det långa avståndet och att vi sällan skulle ses. för när man är nyförälskad vill man jue inget annat än att slingra sig in i varandra och upptäcka varandra och lära känna varandra bättre. Men hur skulle det gå nu?
Men våran kärlek brann så hett, så starkt! Vi höll lågan vid liv, vi fick den att brinna starkare och längtan efter varandra blev starkare än att saknaden skulle göra ont. Vi höll ut och lyckadess träffas efter några veckor igen, han kom upp hit, och kännslorna växte sig bara starkare! Sen blev det ett långt uppehåll, men sen var det min tur att åka ner till honom i GBG. Det var det bästa i vårat förhållande. För nu fick jag insikt i hans liv och hans kamratskrets. Jag Började lita mer på honom än någonsin förr. Nu kände jag nästintill total tillit. Men aldrig till 100% känner man väll det. En viss oro ska man väll ha, det hör till kärleken. Annars så är man inte medveten om vilken toppkille man har, inte medveten om vilken tur och lycka man har att just han vill vara med mig, när han lika gärna kunde varit med någon annan.  
Jag kan knappt fatta att det har gått så bra som det har gjort, med tanke på hur allt börja, det var dömt att misslyckas. Vi hade inte mycket som talade för att det här verkligen skulle hålla. Men kärleken mellan oss, den kärlek som jag känner för denna man är så stark. Och den växer sig bara starkare och starkare! Han har verkligen bilvit en del av mig på väldigt kort tid. Egentligen är det inte så kort tid om vi hade bott nära varandra och kunnat träffas när vi kände för det. Men på tre månader har vi ungåtts totalt, eller sedan den första fredagen den 15 december är det 24 dagar, inte ens en månad på över tre månader, snart 4 månader! förstå då att det har ändå gått fort med våran kärlek. Men gud vad den brinner starkt!! Det här kan verkligen inte förstöras i första taget, det vill jag lova!!


Nu har jag vigt detta inlägg till min Tusselago! Jag är så Kär i honom!!!

Jag känner dock att ajg glömt min älskade Carro lite. Men hon ska veta att jag älskar henne så jävla mycket och skkulle verkligen inte klara mig utan henne!!! Love you GIRRRRL<3