Okey, nu var jag visst lite duktig på att uppdatera mig.
Men det har att göra med att jag skjuter upp att jag ska städa. Det måste jue se fint ut här hemma när föräldrarna kommer och hälsar på, dessutom är det jue jul!

Men det är ite så mycket som behövs städas, plocka lite och så damsuga och skura. Men jag har idag til och med måndag på mig att göra det! Elias jobbar den här helgen så jag har massor med tid för mig själv o gå o pyssla lite. Men ikväll ska jag och Elias iväg på knytis hos ett par klasskamrater till honnom, hans så kallade "Gang". Ska bli mysigt, ett sista god jul till dem innan alla försvinne på sitt håll. Och imorron kväll ska han och jag backa pepparkakshus. Sen, sen e det måndag och pärona kommer! Sen e det tisdag och vi ska till Liseberg! OCH SEN är det julafton! WOHO!

Så nu ska jag sätta på en gammal goding på stereon, nämligen Electric banana band! och städa och göra iording mig!

I måndags var det ett år sedan jag träffade Elias för försa gången i mitt liv. Åh vilken natt det var, helt oförglömlig! En förälskelse som inga gränser hade. Men denna förälskelse har nu blivit kärlek starkare än vad jag någonsin trott vara möjlig. Efter tolvslaget på nyårsafton så är det ett år sedan som vi lovade varandra att vi skulle ge det här ett försök och hopp om att det kanske skulle fungera, även om vi bodde på varsin sida om landet.

Vi räknar denna natt som våran start, men det är svårt att säga när vi på riktigt blev tillsammans. Vi sa till alla våra vänner att vi träffat en ny, att det var vi två. Men hela våren var en kamp om tillit, svartsjuka och saknad. Men vinsten var för stor att ge upp för. Vi båda visste att det fanns något unikt mellan oss.
Under nyårsnatten firar vi alltså ett år. Ett helt år har gått med äventyr, en del motgångar men det mesta har varit i ren lycka! Men när blev vi egentligen på riktigt tillsammans då? Jag tror det var någon gång efter min födelsedag. Eller till och med ännu senare. Innan var allt fortfarande så osäker om vi skulle hålla. det var nog inte förrens vi bestämde planerna inför sommaren och att Elias skulle bo hos mig när han slutade för terminen. Jag fick jobbet här nere vid Valborgs helgen. Det kan nog varit någong gång runt där som vi insåg att det verkligen kommer vara vi.

Men sen kom en jobbig period, när vi från att levt i ett distans förhållande skulle leva på 14 kvm. Det var även det en pröning och ett osäkert kapitel i vårat förhållande. Skulle vi nu stå ut med varandra 24/7?  Även här så var vinsten för stor fortfarande för att bara ge upp. Det som man fick var mycket större än det man offrade.
Så när vi insåg att det funkade att bo med varandra fanns det inget hinder för oss längre!

Men visst har vanliga problem som nya par har drabbat oss med, men vi lovade varandra att aldrig lägga oss osams utan att prata om det först. Och det har nog hjälpt massor att vi gav varandra det löftet redan innan något hände. Det har räddat oss några gånger.

Men nu till idag. Här sitter jag i vårna lägenhet, med två underbara katter, pluggar på Universitetet på den linje jag vill gå. Så lycklig som jag är idag med denna man jag lever med vill jag fortsätta vara. Vi får väll se om det sitter en ring på mitt finger om ca två år som det står Elias i. Som det känns idag så skulle det inte vara en omöjlighet.
 För är det inte lite lagomt att förlova sig efter ca tre år i ett stabilt förhållande om allt fortfarande känns rätt?

Men vad gör jag om tre år?  
Vad gör Elias om tre år?
Förhoppnigsvis har vi båda klarat universitetet och skaffat oss jobb. Jag drömmer om att jobba på ett spa som kostrådgivare och coach, personlig tränare eller nått i den stilen. Elias jobbbar med det han har funnit intresant inom socionomyrket. Idag har vi ca 15 tusen gemensamt att leva på. Tänk då när vi jobbar, då har vi minst 15 tusen var att leva på! Det är den tiden som jag ser fram emot. Då kan man plötsligt lägga undan massa pengar til det man vill köpa och göra. För då är man van att leva på sitt bidrag och kanske fortsätter att leva lite billigt för att ha råd att göra sånt som man inte hade tidigare. Då tror jag om det fortfarande är jag och Elias att det kommer bli en nytändnig i vårat förhållande, och vad passar inte bättre då än förlovning? Jag 23 år och Elias 25 år. Shit jag är 23 år om tre år! ojojoj vad tiden går fort...

Men det är inte daxs än för förlovning så andas ut och tänk inte på det nu. Nu är det plugg till tenta som gäller. På fredag har jag två tentor som skall göras och efter jul är det två nya! så ingen ro ingen rast! Förstå ni att jag vill jobba på spa?

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera mig här så jag skriver nu

Åh så var det lucia imorron, redan! Tider rusar bra iväg, snart har jag och Elias varit tillsammans i ett år! Och vi bor redan tillsammans, har två katter och ska fira jul och nyår med mina föräldrar. Det känns så underbart att faktiskt är Elias som vill fira dessa högtider med sina (förhoppningsvis blivnde) svärföräldrar. Jag och Elias har julstädat och julpyntat här hemma, vi har faktiskt till och med en mistel hängandes vid vardagsrummet. Det är något jag velat ha vääääldigt länge!.

Idag så har jag gjort min andra tenta på universitetet och det gick bra, kommer säkert få godkänt på den! Så nu ska jag unna mig en härlig helg med älsklingen. Vi ska ikväll på lussevaka hos en kompis, imorron ska vi gå upp tidigt för att titta på luciatåget och dricka glögg och äta lussekatter. Sedan ska vi gå på julmarknad i haga, göteborgs gamlastan. Sedan ska vi på kvällen hem till en klasskamrat som har inflyttningsfest. På söndag ligger planerna på att åka till ikea och media markt. Jag behöver en laddare till en mobiltelefon, och sedan ska vi handla lite småsaker på IKEA. Planen ligger iaf på att inte handla massor med saker där.

Nej nu ska jag laga middag med Elias. Ikväll blir det lax med ungsbakade grönsaker!

Ha en underbar lucia imorron utan stress!